Alla inlägg den 3 november 2018

Av Pisa Lisa - 3 november 2018 13:34

När vindarna blåser hårt är det svårt att stå pall och till sist kan det bli alldeles för jobbigt att uthärda ... Då blir det lätt att man fegar ur och flyr på ett eller annat sätt. Jag har i hela mitt liv fått höra att jag är stark och gudarna ska veta att jag har gjort allt för att leva upp till det genom åren ... Men när ingen sett har jag passat på att gråta ... När jag var yngre flydde jag från det jobbiga genom att vara destruktiv på olika sätt. Bland annat drack jag på tok för mycket när vi festade. Jag rökade även hasch då och då & det var nog det som gjorde mig allra mest bekymmersbefriad. Endast då kunde jag leva totalt i nuet utan att känna rädsla eller sorg. Dock behövde jag även annat som dövade mina känslor så jag började med diverse självskadebeteenden ... Jag använde säkerhetsnålar som jag stack genom köttet på underarmarna och skyllde på att det var coolt och helt i linje med min punkarimage ... jag klippte av mig smaklökar ... det syns ju inte ... Jag sov så lite som möjligt och åt inte mycket alls ... Jag umgicks med suspekta människor och lät mig utnyttjas vid behov ... Jag snattade en himla massa, gärna rakt framför butikspersonalen ... Jag skolkade från skolan och liftade till Helsingborg för att ta färjan över till Danmark för att dricka och röka hasch ... 


Med tiden blev jag mer subtil i min destruktivitet och allt bättre på att dölja mitt mående ... så pass bra att till och med jag själv hade svårt att förstå att jag inte mådde bra. Meeeen jag fortsatte med destruktivt beteende på olika sätt. Jag såg till att hamna i destruktiva förhållanden, alternativt ta mig ur förhållanden som kändes fina och bra ... Jag började att springa en massa och till sist sprang jag en mil tre gånger i veckan ... Jag fortsatte att slarva med sömn och mat ... Jag tyckte om att känna krampkänslan i magen när jag var riktigt hungrig och hur hela kroppen blev som en urlakad disktrasa efter en löprunda. 


Det gick så långt till sist att jag kände att jag var tvungen att alltid vara på topp, glad, hjälpande och behagande ... Så när det till sist brast första gången för si sådär 13 år sen blev det som en chock för mina vänner och min familj ... En av mina väninnor sa att hon aldrig förut sett mig ledsen eller med tappad kontroll så hon blev riktigt rädd när jag bröt ihop fullständigt och bara grät ... Den gången samlade jag ihop mig igen men några år senare stor jag inför en livskris där svek var den huvudsakliga anledningen till krisen och DET var svårare att ta sig upp från ... men det gick även om det blev en stukad version av mitt forna jag som vandrade vidare på denna jord ... Efter den gången försvann lite avm itt ständigt glada och peppande jag & jag började så smått visa mer av mitt inre jag vilket medförde att en del vänner försvann men även att jag fick nya vänner. Dock fanns det fortfarande ingen som egentligen förstod vad jag egentligen bar på och först när min mamma gick bort och jag började bearbeta detta började så smått berätta fragment ur min barndom som ibland chockade mottagaren så pass att jag inte sa mer ... För hur i helsike förklarar man hur man mår inombords och varför när man varit med om såna saker jag varit med om så att mottagaren verkligen förstår ... Det går ju bara inte ... Såååå ... Var glad och var förevigt tyst med vad dina ögon sett och din kropp och sinne upplevt så kanske du upplevs som normal och trevlig ...  

ANNONS
Tidigare månad - Senare månad
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se