Under mina år har jag alltid sett till att ha ett "safe place"  där jag har kunnat tanka lugn och trygghet ... Hemma var det i källaren under en gammal säng som stod under trappan ... dit under tog min hund alltid till flykten när det började hetta till hemma och jag följde hans exempel. Annars var det skogen som gällde och så småningom hittade jag ett ödetorp där jag kände mig grymt hemma samtidigt som jag var övertygad om att det spökade där ... Det var ett ganska oåtkomligt torp eftersom det inte gick nån egentligen väg dit utan bara ett par traktorspår genom en kohage. Dit gick jag ofta med hundarna och la mig på ängen framför huset och bara var ... totalt trygg i förvissning om att ingen kunde hitta mig där och att inget ont kunde kmma åt mig när jag var där. Det var precis som att jag åkte till en annan tidsepok samtidigt som jag var i ett slgs fridfullt vakum ... 

För några år sen hittade jag av en slump ett liknande ställe i närheten av där jag bor nu som vuxen när jag var ute i skogen ... När jag kommer in på ängarna som omger torpet känner jag att totalt lugn och åter igen förflyttas jag genom tid och rum i min känsla inombords. Det är totalt tyst från brus på detta placet och det enda som hörs är vinden, flugorna, fåglarna och vildsvinen ... Att ta med sig matsäck och en filt och lägga sig här en dag när livet är som jobbigast gör att jag orkar lite mer, lite till ...